Dagens Nyheter – 10 november 1869, sida 1

av han blott gick ut åt egorna som vanligt, så oroar det mig att han ej kom hem med folket. Hvart har han -väl kunnat gå i detta obehagliga väder! -— Förmodligen till någon af grannårne. Han torde sitta i all ro hos gamle sektern på Aneby och med: honom fundera öfver några metafysiska spetsfandigheter. — Gud gifve det vore så väl! sade frun tankfullt och tårar stodo henne i ögonen. — Men min bästa! Hvad fattas er? frågade doktorn med en blick af det innerligaste deltagande. Ni ser så bekymrad ut, att ni har större skäl än dem niuppgifvit. Ni brukar just: ej pjunka i otid, åtminstone mindre. än fruntimmer i allmänhet. Hur är det med Rudolf? — Åck, det är långt ifrån bra, och särdeles nedslagen till lynnet har han varit den sista tiden, så jag fruktar han har något nytt bekymmer, som han af skonsamhet ej vill meddela mig; Jag vågar icke fråga honom, utan har hoppats att han sjelf skulle känna behof att tala derom. — Borde. det, då han har en förståndig hustru, som både kan och vill dela hans bekymmer och icke piper i tid och otid öfver en och annan nödig försakelse. Stackars Rudolf, kan det vara något nytt som drabbat honom?— Jäg här ingen anledning attförmoda det och trodde först att hans dysterhet härledde