Dagens Nyheter – 9 november 1869, sida 2

— Jå — att läsa på hans marmorbleka ansigte, och: hans brinnande blick, gåfvo anledning til dessa frågor. Men vår uppmärksamhet drages nu å ett annat håll. Ljudet af en hästs friske traf höres blanda sig med stormens tjut och vattnets brug, och. för. ett skarpt öga kan det varia möjligt att redan flera alnar från den :söndriga bron, som går öfver Svartån, helt. nära det förut omnämnda lodräta fallet, urskilja en hvit trafvare,: förspänd ett lätt. åkdon, i hvilket n ensam resande, väl insvept.i sin kappa, lät sin häst. för lösa tyglar friskt trafva undan. Det kloka djuret tycks vara: välbekant med den väg det skall: fram, ty; trots sin herres slappa tag i tömmen håller det riktigt sin väg och tager ut-svängarne med säker beräkning. — Nu sätter hästen raskt sina framfötter -på bron; men skyggar tillbaka, då en vippande planka slår honom på benen och, i det den bortföres af vind öch -våg, blottar ett öppet svalg..som hotar att.:uppsluka allt som närmar sig. dess rand. Den skrämda hästen kastar sig så våldsamt tillbaka, att skaklorna brista, åkdonet störtar omkull och den:resande uppgifver i fallet ett genomträngande nödrop och fattar instinktmessigt i ledstången på bron; :men blott ett ögonblick ;sväfvar han öfver djupetyty det-tag han fått var alltför knappt, att han länge skulle kunnat hålla sig fast. Hang handdomnar,