Dagens Nyheter – 9 november 1869, sida 1

—v———Ö— vid sidan bekänner sig till den rena läran (den gamle daimion slår på sin sabel, och ett allmänt vapenskrammel dånar genom salen.) Den enda betänklighet vi kanna hysa mot att mottaga sådana gods är, att den indiska giftörten så länge odlats på de mark-rna; de äro emellertid feta, och om vi anvärda dem fromt, till solgudens ära... (Ja, ja! Vi förstå dig!) Föregående talare nafva, som skyddsmedel mot den europeiska irrläran, föreslagit tvångsarbete, landsflykt, brännmärkning och dränkning. Jag nekar icke att dessa medel kunna i sig sjelfva vara goda, särskildt i fråga om kristna, hvilka, enligt hvad jag vet af holländska böcker, användt ungefär samma medel mot sina vinkelpredikanter och affällingar. Sådane ha de nemligen brakat väl icke brännmärka, men steka lefvande öfver sur ved. Men jag vill fästa den höga församlingens uppmärksamhet derpå, att dessa medels användning kan bringa 03s i krig med Amerika, England, Frankrike och de öfriga barbariska makterna. Vi böra desto heldre afstå från dem, som det gifves andra medel, helt fredliga medel, som verka tyst, men ojemnförligt säkrare... Den vise daimion uppräknade nu dessa medel. De voro: införandet i alla japanska skolor af en strängt ortodox, men lättfattlig soltjenst-katekes; öfversättning till japanska språket af Confucii och Mencii skrifter och deras spridning till allt folket; införselförbud för enropeiska böcker af religiöst innehåll; förbud för infödda japarer att besöka europeiska skolor; utbredandet af ett arbete på japanska språket, som skall skildra, huru de kristna sekterna i alla tider rasat mot hvarandra; hurna giriga och sjelfviska deras flesta prester äro; huru de högre klasserna i de kristna staterna roffat och förtryckt sina arbetande bröder, samt slutligen huru stort sedeförderfvet är i de kristna samhällena. Vi anse, att den vise daimion har rätt deruti, att dessa medel äro för sitt ävdamäl verksammare än brännmärkning och dränkning. Men — utropa mina läsare — hvarför skicka oss ända till Japan, för att åböra sådane diskussioner? Ha vi icke tillfälle att höra liknande på närmare håll? Öppnas icke om en månad ekumeriska mötet i Rom? Våra läsare ha rätt, och vi skynda hem igen, men böra dock dessförinnan anteckna öfverläggningens utgång. Japanska riksdagen har nemligen fattat följande ödesdigra resolutioner: med 210 röster mot 1: kristna religionen är statsfarlig; Shinto-läran är Japans eada statsreligion (denna resolution är riktad mot buddhbaismen). va böga församlingen var klok nog att med 176 röster mot 44 förkasta förslaget att använda stränga straff mot affällingar till kristendomen. De häftiga smädelser mot kristna religionen och de angrepp mot bestående fördrag, som under öfverläggvingen egde rum, hafva föranledt de europeiska makternas ombud att till japanka regerinbgea rikta en gemensam not, som fäster hennes uppmärksamhet derpå, att ett beslut af japanska riksdagen, äfven om det sanktioneras af mikadon, icke kan förändra eller upphäfva de slutna fördragen. Vi lemna nu Japan, och göra det med desto mindre saknad som vi hafva många japaner här hemma. Det var dock, som läsaren finner, en röst, som uttalade sig mot resoiutionen om kri:tendomens statsfarlighet. Märkvärdiga företeelse! Är egaren af denna röst en hemlig kristen? Det tror jag icke. Jag misstänker, att han tillhör det unga Japan, som under europeiskt inflytande börjat uppspira i ännu sällsynta exemplar. Bland dem finnas unga ädlingar, fräcka nog att påstå, det ingen re