Dagens Nyheter – 6 november 1869, sida 1

ord och hedra hennes minne, hon är det värd —— En gång — en gång i framtiden skall jag säga dig allt. -— Ack, nej, säg det nw — nu! Hvem vet hvad framtiden bär i sitt sköte; endast ögonblicket rå vi om — säg mig allt nu, i denna stund! Min ädle välgörare; vänd er icke bort! Lyssna till min bön! Jag är ju ej längre ett barn. — Nej, Wilhelm! Jag kam icke uppfylla denna din önskan, och du skallen gång billiga mina skäl. Låtomossej vidare tala härom. — Nu till frukosten, och sedan res med Gud och låtom öss hoppas påett-gladt återseende. Nästa gång du: lemnar mig blir det för att begifva dig till akademien, ty jag tager för gifvet att detta blir din sista termin vid gymnasium. — Jag höppas det, sade Yaglingen tillitsfullt; men med tankarna tydligen upptagna af det nyss afhandlade ämnet, suckade han djupt, i det han ännu en gång vände en bedjande blick till sin fosterfader. — Tillåt mig åtminstone en endå fråga: är det hamn, man gifvit mig, min faders eller är det lånadt? — Det är lånadt. — Således icke heller deruti någon ledning. Jag eger då intet; intet i verlden — icke eus ett nämt — mumlade ynglingen, ga stora tårar rullade utför de bleka kinerha. de Mk dk N