hafva varit alldeles bortglömda, sämt ätt denna skattefrihet ännu fortfär af orsak, att k. m:t för 93 år sedat ansåg det vara betänkligt att anbefalla vederbörande hemmansinnehafvare fullgöra sina skyldigheter, eller med ardra ord att, i stället för det upphörda rusttjenstbesväret, utgöra den skatt, som före detta besvärs åtagande dem. ålegat. Rust tjenitbevillvingsafgiften; som nu utgöres, torde i allmänhet icke öfverstiga 20 rdr per måsta, då denna afgift enligt bövillningsstadgan utgöres wed. endast 30 öre för hvarje rusttjeustmark eller: med 10 procent lägre belopp är för 107-år sedan; hvaremot hemmansräntorna, som 4 stället för denna afgift borde utgå, säkerligen bestiga sig till 200 rdr för ett mantal. . Om, på sätt kommissionen uppgifvit, infordrandet af några rusttjenstlängder icke vidare kan ifrågakomma, hura bör man då förstå kammarkollegii och statskontoretstryckta cirkulär den 10 febraari 1761, uti hvars.2 12 mom. stadgas, att riktige rusttjenstlängder hvarje år böra aflemnas till afgiftens beräknande 2 Om denna bevisning håller streck, såsom det vill synas af det nu anförda och af annat som förekommer i den till Dagligt AlleHanda insända utredningen, — om således 15,000 frälsehemman hvardefå årligen betala i skatt 180 rdr mindre än de äro förbundne till, så har kronan, om hon dristar mot sådane hemmansinneHhäfväre göra gällande sin rätt, från dem att påräkna en tillgång af 2?s million rdr om året, medelst hvilken en aflösning af grundskatterna för rikets öfriga hemman skulle kunna åstadkommas. Detta är ett ämne som förtjenar och äfven erhåller en närmare utredning vid riksdagen,