-! Af från Lovisa till kaptenen. En ung vän, som är mig mycket kär, ville bry ett par unga damer för deras nyfikenhet och tänkte narra dem med aft bära ett porträtt afnågon, som ej fanns till. Hon bad. mig låna henne ett, och bedragen af utanskriften på omslaget, gaf jag henne ert. porträtt. — Ett besynnerligt infall, sade kaptenen, och efter en paus tillade han: — Kan jag få veta det unga fruntimrets namn? — Jag tror mig ej böra nämna det, sade Bertha, men jag skulle stanna i förbindelse hos er, om ni ville upplysa mig nu huru porträttet kommit i edra händer? — Det vill säga, genmälde kaptenen, att ni. gerna skulle vi!ja erhålla underrättelser af mig, utan att gifva mig nägra tillbaka. Nå, låt. oss. byta. Om mi vill säga mig damens namn, så vill jag berätta huru jag erhöll porträttet. Bertha blef brydd. Hon upprepade allvarligt: EE. — Jag tror ej att jag bör göra det, — då dörren hastigt öppnades och Lovisa inträdde. Vid åsynen af kapten Selby uppgaf hon ett rop af förvåning. Kaptenen såg helt förtjust ut, och Bertha. blickade än på den ene. än på den andre, utan att veta hvad hon skulle tänka. Äntligen, sedan Lovisa hemtat sig från sin öfverraskning, sade hon: MINIATYR-PORIRÄTTET, 6.