Dagens Nyheter – 3 november 1869, sida 3

beträdt. AN a NP RT RE ran a rn Hvarjehanda nyheter. Riksdags-amekdot. Vid 1856 års riksdag väckte representanten för Lindesberg, herr Berglund, motion att koppympningen måtte göras fri. Förslaget inleddes af en utförlig motivering, under hvers föredragning borgarståndet hade mycket roligt, likasom ekonomiutskottet. Herr Rydin från Borås tog dock saken allvarsamt och understödde förslaget. Den värde talaren uttalade sig dervid mycket afgörande mot inympandet af kreatursgift på menniskokroppen, hvarigenom menskligheten efterhand skulle blitva alldeles förfi måhända, menade han, hade ett sådant tillstånd redan till någon del inträdt, åtminstone hade talaren funnit att vår tid sak. nade snillen och utmärktare förmågor, .— Ja, sade Petter Jönsson från Träslända, när två så välvisa herrar tala för saken, måste de väl ha egen erfarenhet derom; men innan jag afger mitt votum, skulle jag vilja veta om herrarnö Berglund och Rydin varit vaccinerade mera än en gång. Sn.-P.) Frimurareskräck i Helsingland. Gubben Noach berättar i sitt sednaste bref till Aftonbladet: För några år sedan blefvo Hudiksvallsboerna under en kort tid satta på ettslags betänklig svältkur, af anledning att all tillförsel till staden af lifsmedel från de omkringliggande socknarne på en gång upphörde. Den lika ömkliga som löjliga anledningen till denna stoppning var följande: På ett eller annat sätt hade några bönder från Forssä, Tuna 0. 8. v. fått reda på att i staden skulle finnas flera köpmän, som voro frimurare. (Logen i Gefle var då nyss åtiftad.) Denna hem; ska och hotande underrättelse spred sig med stor I hastighet omkring öfverallt på landet och hade I till följd att ingen af allmogen vågade sig in I till staden med swma produkter, af fruktan att bli bortsnappad, grymt slagtad och sedermera såld I till den s k. hundtorken. Först sedan stadens i tidning meddelat några hignände ledare och i I till landet utresta hudikare lyckats bringa en och annan till förnuft, började åter någon tillförsel af matvaror. Bönderna voro likvil så förI sigfiga, att de i förstone gingo i fMockar, hvarj under alltid ett par ellör flera stodo på post, I under det en kamrat var inne i boden för att I sälja eller köpa. Denna löjliga förskräckelse rick så långt, att då en gång en grof och stark I Förssabonde; sedän flera manhaftiga kamrater blifvit ställda som vakt vid trappan, vågat sig in till grosshandlaren Frisk föratt köpa en kagge enus, han icke på några vilkor kunde förmås att stiga in på Kontoret för att få tillbaka på en lemnad större sedel; Slutligen vågade han dock försigtigt insticka hufyRdet genom den halföppnade dörreh, men då han derinne feck se en svartmuskig, utländsk sjökapten med bistra drag, anade han satans arga list och tog till fötterna allt hvad han förmådde, i hack och häl följd af de tappra kamraterne. mura vice konungen af Egypten bespisär sina gäster. Matordningen ombord på Mceris, det ångfartyg som öfverförde vice konungens gäster från Marseille till Alexandria, var följande: Kl... 7 på morgonen kaffe; kl. 1310 en frukost på 5 å 6 rätter varm måt med rödt vin och sherry; kl. 131 en hineh, Bestående af buljong, frukter, vin m. Mm. ock kt 106 e. m. le diner, en splendid middag med 8 å 10 rätter varm mat, utom glacer, dessert, frukter, vin, kaffe, cognac m. mm. och så slutligen klockan 1,9 eftermiddagen tht med cognac, och dessutom hela dagen hvad man ville hafva, utom champagne och fint Bordeaux-vin. som betalades extra; allt det öfriga betalades af vice konungen. Samma matordning lärer vara fastställd på de hoteller, der gästerna inlogeras. Det är eu storartäd gästfrihet, men så Nirer också öppnandet af Suez-kanalen komma att kosta vice-konungen 60 millioner frank, : När tjufvarna tvista får bohdefi igem sin ko. Såsom misstänkta att i Köpenhamn hafva föröfvat stöld af en större penvingsumma, hade två personer någon tid varit arresterade derstädes, utan att det lyckats få någon af dem att bekänna. Af lätt insedda skäl hade polismästaren aldrig för någon af fångarna nämnt den stulna summans storlek, men då den ene af dem för några dagar sedan åter var hemtad till poliskammaren, fick polismästaren det infåallet att uppmana horom att nu redogöra för huru det Hängde tillsammans med de 400 rdr, som de stulit. Ha 400 rdr blifvit stulna? frågade fången förvånad; och då detta blifvit bekräftadt, utbröt han med harm: Då ha Brabandt och Mauritzen lurat mig, de skälmarne, ty jag har fått endast 20 rdr på min lott och lefde i den tron att blott 60 rdr blifvit stulna. Han afgaf härefter en fullständig bekännelse om huru Brabandt — den andre fången — och Carl Maunritzen hade föröfvat stölden, under det han sjelf hållit vakt utan HANDELSBERATTELSE.