Dagens Nyheter – 3 november 1869, sida 2

äf en obekdät herre. Dessutort tillhör det ju :r syster. — Det har tillhört henne, sade han med sänkt röst. Hon är död. Lovisa teg. Det var således derför porträtvet ej blifvit afhemtadt från herr Wagner. — Ni bar ju porträttet, utan att veta det originalet fanns till, fortfor främlingen; hvarför då vägra att mottaga det nu, då han är vid Hf och ber er derom? Lovisa blef nästan rädd. — Förlåt mig, min herre, svarade hon med all der värdighet hon kunde antaga; Men jag får på det bestämdaste afslå er begäran. Jag förstår ej huru ni fick se porträttet. — Det föll från er hals, sade han, när jag bar er Kit. . Lovisa rodnade på nytt och sade: — Jag får tacka för det bistånd ni lemnat mig, men som jåg nu är fullkomiigt återställd från min skrämsel, måste jag efterfråga något sätt att fortsätta resan, Under detta samtal hade värdinnan gått att Passa på sina Öjriga gäster. Då Hon såg Lovisa resa sig upp och samtala med den Herre som fört henne dit, trodde hon att de voro bekanta och lemnade dem. 1Lovisa ringde nu, en uppassare blef synlig, och hon frågade honom vm det fanns något sätt till resans fortsättande. I saåmma ögonblick kom ett bud: