-— OM NN — Tåget är iordningsställdt så till vi att passägerare i åkdon kunna färdas nästa station. -Hvilken väg skall jag gå? fråga Lovisa. — Hitåt, fröken, svarade budet. Lovisa ryckte åt sig sin hatt, påsätte d och skyndade efter budbäraren, sedan h först betalt värdinnän. Främlingen stod tertänksam, men då hän såg Loviså i grepp att lemna rummet, utbrast han: — Vid Gud! så vill jag ej lemna er, följde henne ut. Då han kom ut på gården, såg han visa stiga upp i ett åkdon. Han följde nast efter. Vid äånokomsten fill nästa 8 tion placerades de båda i en första kl sens vagn. En gammal herre sätt der för med vid nästa uppehåll steg han ur, främlingen förnyade då sina böner att visa ville behålla häns porträtt. Lovisa hade under tiden oupphörligt gru lat öfver det besynnerliga äfventyr hon i kat och var otålig att träffa Bertha fråga henne hura misstaget kunde ha uppkommit. Hon hade håft tid ått betra sin reskamrat. Han var en ståtlig kaft, Lovisa tänkte att hon kiappt hade s någon Se så bra ut. Han tycktes vara har sen öfver hennes vägran att mottaga portr tet, men hans sätt var mera behagligt i början, Ämtligen var resan slut; Lov