Dagens Nyheter – 3 november 1869, sida 1

— Jag skulle verkligen mycket önska taga det i betraktande, om ni tillåter. Bertha skyndade till lådan med miniatyrmålningarna och tog fram ett porträtt, hvars påskrift hon visade främlingen. Der stod: Kapten Edgar Selby, R. N., lemnadt af fru Chatterton för ändring af infattningen. — Det var ganska eget i sanning, sade den främmande, och uppvecklande papperet, såg han bilden af en man omkring sextio år, med vördnadsbjudande hvita lockar, ett fylligt rödt ansigte och en näsa, som oaktadt målarens talang var ganska trubbig. — Finner ni någon särdeles likhet melJan detta porträtt och mig? frågade han med en skälmsk min. — Är det möjligt att ni är kapten Selby? utropade Bertha alldeles förbluffad. — Jag är det verkligen, svarade han, och kan, om ni så fordrar, förete bevis på min identitet. -Det behöfs visst icke, sade Bertha; likheten talar tillräckligt för sig sjelf. Målningarne måtte ha blifvit ombytta. Men huru i all verlden har. ni kommit i besi:tning af detta porträtt? — Jag önskade i min ordning att få veta huru ni mistat det? sade kapten Selby småleende. s — Jag vill vara fullt uppriktig, svarade Bertha, som började inse att målninsen genom någon oförklarlig omständighet öfvergått