Dagens Nyheter – 2 november 1869, sida 2

Stackars Lucy! Der satt hon nu, sviken i sin förhoppning att få träffa tysken. Afven Arthur borta, och allt hvad som erbjöds henne var en ledsam tete-å-tåte med fru Ellison, i stället för de unga herrarnes lifliga konversation. Den blå klädningen, som skulle göra så mycken effekt, hade lika så gerna kunnat ligga i hennes byrålåda, som att ej blifva beundrad af någon annan än fru Ellison. Hon bjöd till att vara munter, men det ville ej lyckas. Fru Ellison skickade efter Bertha Wagner för att förströ Lucy. Bertha kom och medförde Lovisas porträtt för att fullborda det. Lucy gjorde fåfänga försök att utforska Bertha. — Är Lovisa förlofvad med den här herr Manheim? frågade hon. — Herr Manheim är förlofvad med en ung flicka i Tyskland, och de skola gifta sig, då han kommer hem, svarade Bertha. Lucy, som var nöjd att höra, att om hon sjelf ej hade någon utsigt att fånga den vackre främlingen, så skulle åtminstone hvarken Lovisa eller Bertha lyckas bättre deri, anmärkte: — Det brukas ju mycket omsvep med förlofningar i Tyskland, eller hur? — I Tyskland ser man en trolofning i en mera allvarlig dager än hvad man gör i England, svarade Bertha, och följaktligen firar man den der med mera högtidlighet tin som här är brukligt.