Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 3

En autodafe. Hos Göteborgspostens glade krönikeskrifvare stå vi i skuld för efterföljands humoristiska skildring af något som i dessa dazar tilldragit sig här i hufvudstaden: aScenen är i hufvadstaden. I ett stort, dystert rum se vi en grupp allvarliga män, samlade i högtidlig tystnad. Ett uttryck af fast beslntsamhet är lägradt öfver deras pansor fårade genom strängt tankearbete i det all. männas tjenst, och spåras joamväl i de djupa vecken kring de hårit tilltryckta läpparne, Rummet upplyses endast af de hemska, blåa lågorna från ett fyrfat af kolossala dimen3ioner, placeradt i fonden af rummet. Hvilka äro dessa män? Hvad ämna de företaga sig? Är det en samling praktiska demokrater, hvilka äro i färd med att å båle bränna FSv3riges Rikes Grundlagar och Conastitatioreha Statater? Iller ett band tryntu:kar, hvilka bereda sig til ett kalas på någon läcker smorsgri.? Eller ett sällskap spiritister, som afvakta mediets ankomst? Vänta, och ni skall få ge. Det sekelgamla vägguret i ena hörnet af salen, en gamal officiel tidmätare af äkta sorten med namnet Jacob Kock i sirliga krumilurer på urtaflan, knäpper afmätt och högtidligt i sitt granut utsirade foder, på hvilket bjert målade scener ur bibliska historion framblänka i skumrasket. De gammälmodiga visarne närma sig den hemska spöktimman. Ej ett ljud förnimmes. Hvad stort sker, sker tyst. Nu slår vägguret tolf. Dörren öppnas långsamt och högtidligt, och in träder entjenande broder, bärande på ett hyende 200:må Bpaketer, hvilka vid ett flyx