Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 2

de skola sörja ihjäl sig, om de ej få reda på originalet till porträttet. Hvad Arthur skall få roligt åt detta påhitt! — Om Jane och Lucy visste att vi vänta honom i morgon, skulle de säkert komma hit, sade fru Ellison. De hafva ej minsta tanke på någon grannlagenhet, det är visst och sannt. Och om de hade någon aning om, att den unge tysken, herr Manheim, är Arthur följaktig, så blefvo vi dem aldrig qvitt. — Jag är just litet nyfiken att se herr Manheim, mamma, sade Lovisa. ms — Det är jag också, svarade modren. Är allt i ordning till deras mottagande? — Ja, mamma, utom att mattan i herr Manheims rum är ganska urblekt och dålig. — Då skall jag gå ut och köpa en ny. Arthur har åtnjutit så mycken gästfrihet bos den unge mannens familj, att jag önskar göra det så trefligt som! möjligt för honom här. Derpå gick fru Ellison att göra sina uppköp för den väntåde gästens beqvämlighet. På utsatt dag anlände Arthur och Ernst Manheim, en ung man med vackert utseende. Arthur Var förtjust att se sin unge vän så väl mottagen af mor och syster. Herr Manheim blef också snart hemmastadd. Lovisa berättade Arthur om sitt gyckel med fröknarna Prior, och han var genast villig att deltaga deri samt uppfordrade äfven