Dagens Nyheter – 1 november 1869, sida 1

mig detta, sade hon till sin syster, efter alla de vänskapsprof, hon rönt af pappa. — Nej, det förstås, svarade Jane, och sålunda resonnerade de unga damerna, att emedan deras fader varit god mot fru Ellison, voro de fullt berättigade att förorsaka henne så mycket obehag som möjligt. Lucy gick, som hon ämnat, till fru Elison och sade: — Ack, jag kommer för att bedja er om en ynnest. Vill ni låta mig bo hos er några dagar, medan Jane far till tant Lucinda? Jag skulle vantrifvas så fasligt att vara ensam hemma, att jag måste bedja er hafva medlidande med mig. — Jag är mycket glad åt attfå ditt sällskap, Lucy, svarade fru Ellison, ty jag blir ej så ensam då som annars varit händelsen. När får jag vänta dig? — I morgon, om ni tillåter. — Det passar mycket bra, sade fru Ellison. Arthur kom just nu hem från City. Lucy hörde stegen af ännu en person i trapporna, men ingen blef dock synlig. Ernst Manheim var verkligen ganska road af sin roll i upptåget, helst seden han hört att systrarna Prior voro hvarken vackra eller älskvärda. Efter en stunds samtal ilikgiltiga ämnen sade Lucy, vänd till Arthur: — Fru Albury är alldeles betagen i din vackra vän.