Frän Konstnärsveriden. — Björnstjerne Björasons En rask gos:-e och Fiskarflickan hafva blifvit öfversatta på engelska; den förre af S. och E. Hjerled I England, den sediare af M. E. Niles i Amerika. — Victörien Sardou har afslutat en stor feerijes, till hvilken Offenbach komponerar mu ien. Den skall jappföras på Gaiete:teatern i oktoberinånad nästa år. — Roderich Benedix utvecklar fortfarande en ganska stor verksamhet; ban har nyligen åter: afslutat ett Iuatspel i enäkt: Det gamla ordspråkett. — Om den nyligen afiidne Saint-Benve berättas ett vacke:t drag. Då den berömde kritikern för några månader sedan erfor, att der på sin tid utmärkte skådespelaren Char: les Potier var nära att blifva blind och för öfrigt löfde i ärmod; trinrade han sig den tid, då han som gosse gått i samma skola som Pötier, besökte -hoöom, frågade om han icke kutide görar något ör honom och satte-kroTan på sid älskvärdhet genoni att erbjuda Potier en liten pension. Då vi voro gossar, sade hang årog du försorg on vår lilla träd. gård 4 skolar; så det är icke mer-än billigt att jag nu också drager försorg om din trädgård. Härmed syftade han på den trädgård, som omgaf kostnärens bo:ing. — Författaren till de bekanta Juciusbrefyen) har som man vet, hittills förblifvit okänd. The Athengum berättar nu, att den engelske författaren Edward Thistlesvn vid undersökningen af några manuskripter har upptäckt den verklige författaren och att ban skall framlägga resultatet för allmänheten. I lördagsöppnades teatern i Graz med en ny pjes, i Hvilkenvuduan Barbara Ubryk uppträder. Tilloppet vid bijettläckan Var så starkt, att en gosse af den påträngande folkmassan blef omkullskaffad och fick sia arm afbruten. — Hittills har på Burgteatern i Wien, liksom å många andra teatrar, varit brukligt, att då 1 en pjes ifrågakom att betala-sedlar, representerades dessa af hvitt papper, och i allmänhet väckte det löje då det talades om flerastusen. Detta bösväräde stundom skådespelarne, och de vände sig derför till den kejserliga direktionen med en begäran omvatt den måtte låta trycka falska sedlar till ifrågavarande bruk, på det att den sceniska illusionen måtte bevaras. Hoz en litograf beställdes fulskasedlar på fem och femtio gulden, men de voro icke väl färdiga förrän direktionen så när hade fått ea rättegång för: falskmynteri på halsen. Sedlarne hade nemligen framlagts för finansministern och denne förklarade, att teaterpengarna voro så bra eftergjorda, att deras användande icke kunde tillåtas. Nu lät direktionen göra nya pengar; dessa granskades af finansministern personligen och sfivgo, till aila konstnärers och konstuärinnors glädje hans sanktion. På uf stånd är dessa sedlar förvillande lika äkta. Femguldenssedlarne hafva följande text: Den kejserliga kungl. hofburgteaterns fem-guldensedel, gällande under: förestäilringen. . Denna sedel Har tyvärr intet värde och mottages derför icke i de kejserliga kassorsa och lika litet i handel och vandel. Sorgligt men sannt. — En i teaterussavnsler troligen ensam stående --händelse inträffade en dag i förra veckan i Havre. Der uppfördes Le batard afsTouronde; och tilloppet var så stor, att icke sä få vafö åskådarhe: ej kuhde komma in förr än efter första akten. Dessa voro mycket missnöjda, och-ea tlÖst Bom begärde att förs sta akten skulle spelas om; faun ett så all) En af de märkligaste företeelser inom Eng lands politiska litteratur; de bletvo först synliga i Publie -Advertiser, -der de voro införda från 21 januari 1769 till 21 januari 1771 och skoningslöst, men med talang, sakkinnedom och viältalighet angtepo ministrarhä och andra statens embetsmiin, domstolarna, parlamentet och till och med konungens person.