Minneslista för jordbrukare i november 1869. Vintern kommer vanligen i början af denna månad och äfbryter alla fältarbeten. Höstplöjningen Bör derför vara slutad i oktober, med undantag af de fält, å hvilka rotfruktsskörden icke ännu hunnit afslutas. Denna påskyndas så mycket som möjligt. Då rotfruktsodlingen drifves i större skala, är vanligen svårt att medhinna framköra rötterna till husen, hvarför de vanlien läggas i högar på fälten, der de odlats. Genast efter skörden böra dessa högar, söm himpligen göras fyra alnar breda och 2 alnar höga, betäckas med halm och jord. Sjelfva öfversta delen af högen lemnas dock utan jord tilldess vintern börjar komma på allvar, då jordbetäckningen fullbordas. I brist af halm kan ris af en eller gran med fördel användas. Hvarje hög bör bestå af ett bestämdt antal tunnor, hvarigenom kontrollering af vinterfordringen underlättas. Tadwgårdarnes ordnande tager nu uppmärksamheten i anspråk. Bland första vilkoren är, att en torr väg beredes till ladugården och till vattningsstället. Det är en stor misshushållning att låtw-krösturen hafva landsvägen tNet andra liknande ställen till vattningsplats. Kreaturen böra kunna utsläippas på en mindre gård, som strös med halm, löf, hackadt ris m. m.j så att den kan hållas torr och spillningen tillvaratagas, hvilket är eW gånskå stör fördel. Inuti ladugården användes all omsorg på att ordna så att den flytande spillningen tillvaratåges. Att strö med halm är ett utmärkt godt och bepröfvadt sätt. I allmänhet tages dock halmen i anspråk till foder och annat ströämne, såsom ris, ljäng, torf m: m. nåste då användas. Dyjord, torkad genom blandning med nysläckt kalk, ir mycket limplig till uppsämling af den flytande spillninpen. Gödselkögatne förgås ordentligt: botten gges af jord, derpå gödseln, som ständigt betiickes af ett nytt läget uf jord; hvarefter gödsel åter påföres och erhållermy jördbetäckning. Vid sidorna eller inuti gödselhögen beredes plats för afrinnande gödselvatten, hvarmed gödselhögen dagligen begjutes. I afseende på kreaturens antal bör man noga tillse att man icke har flera kreatur än som vil kunna födas. Om fodertillgången i år kan medgifva framfödardet af ett större antal kreatur, så bör man dock hoga tillse att icke förlust uppstår genom att för mycket öka detta. Det ir icke intogden af födda kreatur som gifver behållningen; den kommer genom riklig fodring och omsorgsfullt tillvaratagande af had de åstadkomma. (8. L. H. t.) Re— w————————————— MV RR-———————————————— NE