Utrikes-Nyheter. Frankrike. 13 medlemmar af lagstiftande församlingens venster höllo dea 24 och 25 dennes sammanvkomster hos Jules Favre, för att öfverlägga om den operationsplan, som skall följas vid instundande rTiksdag. Ehuru i flera frågor olika meningar förefunros mel-: lan de moderata och socialistiska rTepublikanerna, kom man likväl öfverens om att genast vid sessionens öppnande framställa en interpellation angående medlen att genomföra de 1789 års grundsatser, som ingå såsom de förnämsta i författningen af 1852, men som dagligen brytas af regeringen. Enafde tillstädesvarande föreslog att motionera ett klanderoch misstroerdevotum mot ministåren, men denna plan förkastades såsom mindre ändamålsenlig, då det ju vore mellanpartiet som i främsta rummet borde framkomma med ett sådant votum. Gambetta, berättas det vidare, menade att man borde uppställa ett slags: republikansk motregering gentemot den kejserliga, men de moderata republikanerna fästade nppmärksamheten på att man genom sådana onyttiga demonstrationer endast skulle förlora landeti förtroende. Den strike, handelsbetjenterna i Paris nyligen företagit sig och som ännu ej är till fullo slutad, har, såsom vi redan. antydt, i icke oväsentlig grad lyckats. . Också har exemplet hastigt vunnit efterföljd. Den 24 dennes började apotekarebiträdena en strike, och man uppgifver att renskrifvarne, hattoch skomakarne ämna göra detsamma. Från Spanten berättas, att dömstolen i Sareagossa af cortes begärt tillstånd att få anställa åtal mot de deputerade Castelar, Soler och Blanc. Den af cortes: nedsatta kommissionen för afgifvande af betänkande rörande koaungavalet sammanträdde, den 25. Den består af 15 medlemmar, tagna från de olika partierna inom majoriteten. Prim har i cortes, till svar på en interpellation, förklarat, att ala beslut af det romerska. kyrkomötet som kunde innefatta ett fördömande af ett af cortes fattadt beslut vore att anse som af noll och intet värde. LJ Xx Victor. Emanuel har nu tagit tillbaka sitt medgifvande att låta sin brorson, hertigen af Genna, uppträda som kandidat till spanska tronen. Denna kandidatur har föröfrigt aldrig haft några allvarsamma sympatierfilSpanien. Meningarne äro nu delade mellan Don Fernando af Portugal, som troligen skulle få för sig ett betydligt antal röster, om han blott kande förmås att utbyta sitt lugna privatlif mot de dystra salarne i Madrids slott och Escorial, samt hertigen af Montpensier, som alls icke är obenägen och äfven har för sig många inflytelserika personer, bland: dem regenten sjelf, Serrano, och sjöministern, Topete, men hvars väljande skall med händer och fötter motarbetas af den man, som för ögonblicket har mest att säga i Spanien: Prim. Under dessa omständigheter, och då ingen ny kandidat visar sig inom synkretsen, är det åter starkt fråga om att förlänga marskalk Serranos regentskap. —