Bertha Wagner var på allt sätt Lovisa behjelplig. Hon började måla hennes porträtt och lemnade det med flit framme, för att beskådas af Jane och Lucy. — Naturligtvis,. sade Jane spefullt, Lovisa skall hafva sitt porträtt, för att gifva sin älskare. När blir den lyckliga dagen, Bertha? — Det. lärer du -väl veta lika bra som jag, sade Bertha; och hvad beträffar Lovisas porträtt, så var det längesedan hon lofvade sitta för mig; Bertha såg mycket förbehållsam ut. — Jag är viss på att du vet huru det hänger ihop, sade : Jane förargad. Lovisa berättar allting för dig, fastän hon har hemligheter för Oss; men det kan också vara detsamma. — Jag försäkrar, sade Lucy, att jag ej det minsta bryr mig om det. — Inte jag heller, sade Jane. För mig må hon gerna vara förlofvad med hvem hon vill. — Ja, sade Bertha, allt hvad jag kan säga, är, att jag aldrig gjort Lovisa några frågor om den saken. Jane tog detta som en pik åt sig och ade sig fördenskull vid ganska dåligt nne,. YOch nu började de två flickorna ett verkligt spioneri. De kunde titta ia til fru