Ellison vid alla möjliga tider på dagen. Om de ej funno Lovisa hemma, trodde de att hon gått ut för, att möta honom; och var hon åter hemma, dröjde de qvar så länge som möjligt, i hopp att få se honom komma. . En dag sågo de en herre och ett fruntimmer åkande i en droska. Genast inbillade de sig att fruntimret var Lovisa och skyndade. till fru Ellison. Då de ej sågo Lovisa i rummet, blefvo. de öfvertygade om att hon måtte hafva åkt i droskan. — Jag tycker just icke det är passande för Lovisa att åka ut i sällskap med en herre, sade Jane. — Kan ni tillåta det, fru Ellison? — Jlvad mena ni? frågade fru Ellison. — Åh, sade Lucy smilande, det är bara frågan om att. vi sågo Lovisa åkande i droska med en herre för en qvart sedan. — Verkligen, sade. fru Ellison, och öppnande dörren till nästa rum, visade hon dem Lovisa i morgondrägt ifrigt sysselsatt att kopiera noter. Hon såg upp, och hennes moder sade: — Jag vill råda er, mina unga damer, att nästa gång vara mera säkra på er sak, innan ni yttren er om min dotter så, som Di gjort i dag. ; — Hvad är det frågan om, mamma? sade Lovisa. — Lndast det, mitt barn, att dessa anga