lugn, men jag har mina särskilda orsaker att nödgas lemna edra frågor obesvarade. Det är ett grannlaga ämne, och jag får bedja er tala om något annat. — Inom kort, hviskade. Jane Prior till Bertha, är Lovisa förlofvad? Bertha smålog. i a — Du vet naturligtvis alltsammans, fortfor Jane, huru länge har hon varit förlofvad? — Om du menar, huru länge hon burit porträttet, sade Bertha, så kan jag svara derpå. Hon bär det i dag för första gången. .. — Åh, utbrast Jane, då var det derför hon bad oss ej komma före klockan sex. Vi skulle utan tvifvel hafva mött honom här, om vi kommit förr, och det, ville hon naturligtvis icke. Men säg mig, hvem är hon förlofvad-med? . — Det kan jag icke säga, svarade Bertha, ja, jag vet icke ens om hon är det. o— Jo, det förstås att hon måste vara det, genmälde Jane, ingen flicka kunde väl bära en karls porträtt, utan att hon vore förlofvad med honom. — Men huru kan du veta att det är en mans porträtt? frågade Bertha. — Så retsam du är! utropade Jane. Du är det med afsigt, Bertha, det är jag Viss om. Men jag skall nog snart få reda på hvem det är, fortfor hon i afgörande ton. Under detta samtal mellan Jane och Bertha öfverhopade Lucy fru Ellison och