Dagens Nyheter – 30 oktober 1869, sida 1

åta Dagens Nyheters efogad. ndlingarne tala. Vi I Aftinbladet den26 okt. afven medgifvet att en wiss slentrian och sorglöshet här och der må. shafva inritat sig, ville ins. ogerna tro att demna uppslukat alla myhdigheter utom poststyrelsen; ännu mindre kan han antaga att poststyrelsens störreverksambet, om den verkligen egt rum, dermed också alldeles afgjordt varit af önskvärd beskaffenhet, och att de frukter, den må hafva burit, varit af rätta sorten. Att mycket blifvit gjordt, är icke något bevis att detta myckna varit. godt. Hvad beträffar poststyrelsens rastlöshet på 1860-talet, så kunde den omöjligen undvikas, af det enkla skäl att jernYligs-kommunikationerngs införande i landöt måste framkalla en omhvälfning af hela vår post-institution. Det blef sålunda för vår poststyrelse omöjligt att bibehålla den sterila orörTENS Som utmättkthenne alltsedan Carl XII:s död, — — Och derjemte måste vi anmärka att poststyrelsen visst icke var rastlös, utan tvärtom alltför sörglös, vid början af jernvägstiden, och rppenbarligen icke förstod att uppfatta den onhvälfning, som jernvägarne . skulle störta henne uti. — — Efter hundrafemtiårig orörlighet måste hvarje förändring förefällagsen ytlige betraktarertåsom förbättring, och icke blott tillfredsställa utan i början rentaf blända dem, söm förbisågo att jernvägs-hastigheten icke var ett verk af poststyrelsen, utan afnödvändighetens tvång. Hon har således haft den lyckan att få äran för mycket, som alldeles icke var hennes förtjenst. Det myckna, som hittilis blifvit på postfältet utrittadt i vårt land, är för sakkännaren af en ganska blandad beskaffenhet, ir icke blott en myckenhet som i följd af ernvägsrörelsen omöjlizen kunde undvikas, atan också en annan nyckenhet af förhastanen, onödiga experimenter, mycket larm för ingenting och imitatoner för det absoluistiska och i embetsmanna väg oerhördt pega och omständliga preussiska manret. — Allt sedan många år, och särdeles under hela sextiotalet, hafva samtigasvenska postfördrag, rån och med 1852 till och med hösten 1869, rarit för Sverige oförlelaktiga, — —