Dagens Nyheter – 30 oktober 1869, sida 1

— 13 — visade det för sin syster. De betraktade det med beundran, blandad med afund. Bilden föreställde .en ung, vacker man om;kring trettio år, men som var dem fullkomligt obekant. Han bar uniform. — Såå! sade Jane, återlemnande porträttet, fångad af -en rödrock till sluts. — Det är ingen -rödrock, sade Lucy, den är blå. Jane såg efter. — Du har rätt, Lucy, :sade -hon, det är en sjöofficer. — Men, sade Lucy, vi hafva aldrig sett honom här. Hvem är han, Lovisa? Lovisa ville ej svara, och Jane återtog: — Säg oss första bokstafven af hans tillnamn. — Och af förnamnet, inföll Lucy. — Jag vill ej säga er någonting, sade Lovisa med sårad värdighet. Ni har uppfört er mycket opassande, Jane, och mina läppar äro förseglade. Och icke ett ord vidare yttrade hon i detta ämme. Jane och Lucy undergingo en verklig själstortyr. Så väl denna dag som de följande voro de sysselsatta med att erinra sig namnen på de herrar, som brukade umgås hos Ellisons eller annorstädes, men förgäfves. De hade ej sett någon liknande porträttet. — Och med så söta polisonger! sade Lucy,