Dagens Nyheter – 30 oktober 1869, sida 1

Den ryliberala klubben, som i höst åter börjat siva under sommaren afbrutna sam mankomster, har diskuterat frågan, hvilka ramhällereformer, med afsesnde på Sveriges . nuvarande politiska tillstånd, hafva mesta ut-. sigten att i den närmaste framtiden kunna genomföras. Man har dervid, med ledning af de upplysningar, som kunråt vinnas vid de under den sistförflutna sommaren hållna folkmöten, kommit till det resultat, att de reformer, som af allmänna tänkesättet högljuddast påkallas, äro: lika rösträtt i kommunala angelägenheter för alla, som betala afgifter til kommunen; fölkskolans förändrisg till en anitalt för meddelande af allmän medborgerlig bildning i stället för att vara hvad den nu hufvudsakligen är: en förberedande nattvardsskola; borttagande af de i wrundlagen stadgade hinder för andra än evangelisk-lutherska kyrkans bekännäre att åtnjuta alla medborgerliga rättigheter och att inom de af lag och sedlighet utstakade gränser utöfva gudstjenst och religiösa. ceremonier; stågnde armåns afskaffands och försvarets grurdande på allmän folkbeväpning; borttagande af census för valrätt och valbarhset till andra kammaren; förenklingar och besparingar i statsförvalta ingen; samt jordbrukets bsfrämfände genom grändskatteras opphäfvan?e, dels i den mån de gjorda basparingarne i kostnaderna för statsförvaltningen göra sådant möjligt utan ersättning till statsverket för -mistning af nämnde skatter, dels genom deras fördelning på ellmäsra bevillningen, hvarigecom den mesta jorden skulle befrias från en orättvis tunga. Vi betvifla att sisträmnde reform, om den än vore af en del jordbrukare önskad, kan derför sägas vara påkallad af ållmänna meningen; och vi hysa något mer än tvifvel om att det skulla vera rätt och billigt att göra en del hemmansegare en present af 6 millioner, på bekostnad till en del af sådana personer, som hvarken egs hemman eller någorting annat, utom sina armar. Om man än för öfrigt icke skulle vilja tillmäta den nyliberala klubben någon annan betydelse än att utgöra ett sällskap för diskuterande af allmänna frågor, så utgör det ett glädjande tidens tecken, att man för sådant ändamål kan en gång i veckan samla omkring 50 medborgare här i nufvudstaden, der kastandan och farhågan att beblanda sig med hopen måhända mera än annorstädes afhåller dem, som genom kunskaper skulle kunna gagna, från att träda i någon beröring med den utom embetsmannaveriden stående delen af befolkningen, som icke är att hänföra till penningearistokratien. Det vore önskligt att sådana sällskaper för diskuterande af allmänna frågor bildades öfverallt. På detta sätt skulle en allmänanda kunna utveckla sig och vi svenskar lära oss att i tal uttrycka oss lika bra som våra bröder danskar och porrmän. . kem RR NR