Dagens Nyheter – 29 oktober 1869, sida 3

Från konstnirsverlden. — De ungas förbund, Henrik Ibsens nya pjes, uppfördes den: 16, dennes... för. första gången på Kristiania teater och mottogs med. ett bifall; hvilket slutligen helt och hållet qväfde den protest, som då och då hördes. Men vid andrarepresentationen utbröt straxt.sedan den första repliken var framsagd, ett starkt hvisslands. från flera håll i salongen, hvilket besvarades med lika starka bitallsyttringar. Striden: räckte ett par minuter, hvarefter ridån gick ned. Regissören framträdde och frågade, om publiken önskade att pjesen fortsattes, ) hvilket fall man uppmanades att förbålla sig stilla. Ridån gick åter upp, och första aktem spelades till siut under ljudlös uppmärksamhet. Under de följande två akterna efterkömmo hvisslarre de gjorda uppmaningarne, medan klapparne deremot på flera ställen gåfvo ekådespelarne sitt bifall, tillkänna. I fjerdeakten ansågo Hvisslarne, sannolikt i följd häraf, att de icke längre voro bundna vid det äskade lugnet, och vid repliken om den bundne Natiou bröt stormen ånya lös, men . upphörde likväl snart å ömse sidor. Efter pjesens slut börjades striden med för nyad styrka, tills plötsligen utan någon före gående varning stridsplatsen insveptes i ett djupt mörker, i det gasen släcktes, till stort obenag för den del sf publiken, som ej. till. hörde de stridande partierna. Striden syntes oafgjord och lär hafva fortsatts utanför i korridorerng och på gatorna. :Hvisslare. funnos denra gång icke blott i teaterns högre regioner, utan äfven på första radon och parkett. ToFru Neroda-Norman, som på de första populära: konserterna i London skall spela. första fiolstämman, reser derförinnan med Halle på en konserttar til Exeter, Torquay, Plymouth; Salisbury, Purtsmonuth och Brighton. — Kristina Nilsson väntas i dessa dagar till: Paris för att uppträda på Stora opcran. Hon skall första gången återgifva Alice i Robert af Normardiet — La France meddelar det sista poem, som Suinte-Beuve har skrifvit. Det är ett svars till den bekante italienske statsmannen Ratazzis frö, hvilken för ett par måzader seden gjorde honom den frågan, hvarför Han icke mera diktaäe.