att rycka upp det utan krus. Flickorna Prior fästa sig ej vid sådana småsaker, som du vet. — Det göra de visst icke, var Berthas svar. Kom ihåg att du åter mig veta när du ämnar bära det, så jag kan få bli vittne till den verkan, det kommer att göra. — Det förstås, sade Lovisa; men när vill du gifva mig det? — Jag skall söka upp det straxt, sade Bertha och gick in i sin atelier, der i en låda förvarades flera miniatyrmålningar, som aldrig blifvit afhemtade. Bertha såg på två eller tre och löste upp pappersomslagen, hvari de voro invecklade, och under det hon sökte, efter ett särskildt, hördes en vågn stanna vid porten, hvarpå följde en häftig ringning. — Ack, Bertha, ett så vackert ekipage! utbrast Lovisa. Bertha sprang till fönstret: — Det är lady Daventry! utropade hon, och helt förvirrad kastade hon målningarne tillbaka i lådan, slätade sitt hår Och Skyndade till mottagningsrummet. Lady Daventry kom för att beställa porträtter af sina båda barn. Tio guid6er för hvardera! Bertha var förtjust. Efter att hafva bestämt när arbetet skulle börja, tog ladyn afsked. . Bertha berättade för Lovisa huru glad hon var att lady Daventry vändt sig till henne.