Dagens Nyheter – 29 oktober 1869, sida 1

En omvändelse? Det finnes två olika slagsstatsmän. Detenaslaget består af dem, som starkt vidhålla sina en gång fattade grundsatser och stå eller falla med sin öfvertygelse om det rätta. De äro såsom karakterer aktningsvärda, och intet annat slag borde derför förekomma, i fall nemligen icke samhällets oafvisliga fordringar egde ett högre berättigande än den enskilda subjektiva öfvertygelsen. Derför träder oss äfven till mötes — och det förnämligast i England — den andra skolan af statsmän, som utvecklar all sin kraft att styra statsskeppet i den kurs de anse vara den rätta, men hvilka dock, om motvinden blir allt för hård, ej vilja riskera att farkosten tager skada, utan hellre falla något af för den starka påtryckningen. Denna bild, öfverflyttad på den politiska handlingens område, betyder detsamma som att statsmannen offrar något af den enskilda öfvertygelsen för den allmänna meningens kraf. Så ajorde sir Robert Peel, och hans stora anseende såsom statsman torde icke jäfvas. Icke heller hafva vi hört, att hans karakter derigenom lidit i den allmänna föreställningen. Han gaf vika för påtryckningen i frihandelsriktningen, som för England var ganska helsosam, och bibehöll sin plats, emedan han trodde sig sålunda bäst gagna sitt land — det han ock för visso gjorde. Dessa ord stodo att läsa i Nya Dagligt Allehanda för i går afton. Betecknar detta beröm öfver Englands Gripenstedt att Nya Dagligt Allehanda i dessa dagar öfvergått till ett bolag af frihandelsmän? Eller har Nya Dagligt Allehanda derförutan kommit till insigt om, att det rätta vilkoret för ett folks välstånd är att det får köpa hvad det behöfver der det finner bästa varan för bästa priset?