Dagens Nyheter – 28 oktober 1869, sida 2

nom och sig sjelf för en annans lycka — se, nu stod hon gäckad igen! Hvad betydde allt detta? Hvar kunde hon finna lyckan? Hon sprang upp från sängen och ropade — ropade på Olle. Men han kom ej, och intet svar hördes. Då greps hon plötsligt af djup ångest. Den döde ställde sig i spetsen för alla hennes döda förhoppningar, se, de ryckte framåt, de hotade henne, de grepo efter henne — — rädd och förföljd flög hon ut genom dörren, bort till andra byggningen, der Olle hade sin kammare. Hon bultade på, ropade och knuffade till dörren, så att den slutligen for upp, störtade in i rummet, sökte, bönföll — men ingen svarade och den hon sökte fanns ej der, — Äfven han! — utbröt hon i hejdlös förtviflan och störtade afdånad till golfvet. Följande morgon fann man henne ligga medvetslös på golfvet i Olles kammare, och detta gaf naturligtvis anledning till mycket prat, många gissningar och utläggningar i trakten vida omkring. Men Olle såg man ej vidare en skymt af i byn, der han lidit så mycket, och Karin afled kort derefter. Hon hade ej upprättat något testamente, och genom långvariga processer mellan aflägsna slägtingar smälte den så dyrt förvärfvade rikedomen bort utan nytta för någon. Slut.