Dagens Nyheter – 27 oktober 1869, sida 2

till qväll var hon verksam i gård och stall, på vindar och i källare, inne och ute, för att se upp och draga försorg om allt. Sent på nätterna, då barnetlängesedan sof, Sysslade hon ännu i kök och handkammare eller satt lutad öfver den lilla lampan och spann och väfde. Längtan efter förlossning var som en strålande bild inväfd i alla dessa nattliga arbeten. Men detta såg icke folket; det såg endast idogheten och omättligheten och den noggranna sparsamheten, och det höll sig aflägsnadt från denna kalla, stränga gestalt, som hade återfått sin ungdoms raka hållning, till hvilken den nuvarande dock förhöll sig som en grenlös fura till den böjliga pilqvisten. Afven hennes ansigte antog så småningom ett mera skarpt och markeradt uttryck, som först gaf anledning till den allmänna åsigten om hennes girighet. Hon hade icke heller undgått det öde, som hotar alla dem, som leka med en farlig åtrå: förvärfslustan hade hos henne öfvergått från ett medel til ett mål, utan att hon sjelf visste derom. Stundom kom väl en besynnerlig tyngd öfver henne, och hon erfor en känsla af att själabördan icke aftog, utan förökades genom hvarje ny afbetalning. Men hon lugnade sig emellertid i medvetande af att hon sjelf kände sig starkare än någonsin och att den andra förnimmelsen endast kunde vara en följd af den annalkande ål