Dagens Nyheter – 27 oktober 1869, sida 2

inflytande på Karins framtid. Ty då hon icke kunde få sig sjelf att tro, att Olle verkligen hade upphört att älska henne, vred och vände hon hans ord, tills dess hon fick dem att passa in i den mening, som också från en annan synpunkt tycktes henne naturligast. Hon hade ju nemligen under detta möte glömt den stora skuld, som hvilade på henne, samt att hon endast genom att med hela sitt lif verka för barnet kunde afbetala den. Derför hade Olle påmint henne om sonen — först då han var lycklig och bergad vågade hon hoppas för sig sjelf. Nu ville hon då alltså arbeta för honom, aflägsna alla hinder, göra allt för att lyckan skulle komma honom till del. Men hvaraf betingas lyckan? Ju mera hon häruti sökte klarhet, desto förr slogo också sträfvandena in på den bana, som vunnen erfarenhet anvisade dem. Att rädda sitt barn från olycka blef detsamma som att befria det från fattigdom. Eller var icke det den pestluft, som hade förqväft alla deras lycka, hvilka hon älskade, och äfven hennes egen? Här var hindrenas hinder den makt, mot hvilken hon skulle strida:! således gällde det att oförminskadt bevara allt det som det glädjetomma äktenskapet dock hade inbringat henne, eller rättare, att föröka det, om det vore möjligt. Ty när vet väl den, som lägger ett korn till ett annat för att bilda en hög, om denna är färdig? Från morgon