Dagens Nyheter – 27 oktober 1869, sida 1

derdomen. Eller sade hon sig sjelf att allt detta sökande och skrapande dock endast skedde för en annans lycka och att det ju vore påtagligt att alla makter med milda ögon sågo hennes verksamhet. Ty Se, 80ssen växte upp och frodades och tilltog med åren i hvad som godt var, så att det var lätt att se, hurusom lyckans guldfågel flög kring hans hufvud. Nu skickade hon honom, icke utan en viss ängslan, till en närliggande högskola, der han kunde få utvidga sina kunskaper och skärpa sitt förståvd. Ty hon insåg väl, att det för att vara rik också fordrades att man vet rätt begagna sin rikedom. Emellertid hade en händelse inträffat, som väl måtte ihågkommas både af Karin och andra. En qväll, då hon satt ensam, kom någon och knackade på och tog sakta i låset; straxt derefter inträdde en Karl i rummet. Om sjelfva kungen kommit till henne, så skulle hon deröfver ej blifvit hälften så förvånad som öfver detta besök, ja, ingenting i verlden väntade hon mindre än detta. Hvad kunde Olle vilja henne? Hvad hade tvingat honom att sätta sin fot öfver hennes dörrtröskel. Hon kände blott en makt, som förmådde åstadkomma något sådant, liksom allt annat märkvärdigt här i verlden: fattigdomen. Och — hon kunde knappt undertrycka ett leende — det var äfven den, som gjort detta underverk.