Dagens Nyheter – 27 oktober 1869, sida 1

makade kistor och bord tillbaka mot väggen, det makade till och med fadern, trots all hans soliditet, åt sidan, bort i sängen, ned i kistan, ut på kyrkogården, i grafven. Då föll den sista taggen ur spiktunnan, som tryckte utifrån. Några månader efter begrafningen sammanträffade hon med Olle, som emellertid hade varit soldat och ute i kriget och som först nyligen hade återkommit till byn. Med detta möte tillgick sålunda: Karin skulle en dag bort till pastorn för att betala penningar och gick, som bruket var, bakom huset, genom trädgården för att komma till Pastorns embetsrum. Då hon gick förbi första fönstret, tittade hon in för att se hvem. som var derinne. Men hon såg ingen, derför tittade hon också in i nästa fönster, som hon gick förbi. Då stannade hon med ens, blodet steg henne åt hufvudet och hon grep efter väggen för att få ett stöd. Jo, det var ju Olle, som satt derinne vid bordet och läste i den stora boken. Hon tänkte ett ögonblick att skynda derifrån igen, i det en viss, obestämd fruktan fick makt med hende; men. så uppblossade all de sednaste årens undertryckta längtan i full låga hon mera Sprang än gick till dörren, öpp: nade utan att knacka på och utsade ha stigt, bäfvande, det enda ordet: Olle! Han upplyfte förvånad hufvudet och re ste sig häftigt, men besinnade sig och satte