Dagens Nyheter – 26 oktober 1869, sida 2

Utrikes-N s-Nyheter. Preussiska reger ingen ngön utkämpar för närvarande en hård strid mot landets representation. Som bekart, förefinnes uti budgeten en brist; man tar för afgjordt att ländtdagen icke skall gå in på att deöna: betäckes genom de af finansministern: föreslagna skattetörnöj iagarne. Ett af regeringen föreslaget jernvägslån å 100 millioner har väckt starkt ogillande såväl i herrehuset som uti deputeradekammaren. Det var första gången, säger Weser-Zeitung, ministeren utan Bismarck gick att strida mot landtdagen. Efter några få sammandrabbningar blef förslaget buret dödt frå: valplatsen. Den af ministern Enienburg framlagda Kretsordningen, hvars ändamål är införandet är af ett slags kommunal sjelstyrelse, kommer . sannolikt att röna samma öde. Visserligen torde den icke bli totalt förkastad; med man förmoder att utskottet skall omarbeta densamma, så att regeringen sedan svårligen skall kunna känna igen sitt förslag. Oppositionen vill ha denna kretzordsing grundad på rent demokratiska principer. Angående här berörda förhållanden skrifver en korrespondent från. Berlin till Au;usb. allg. Zeitung: I våre högre kretsar råder stort missnöje öfver. att grefve Bismarck i all sorglöshet(?) och maklighet njuter landtlifvets behag på Varzin, under det hans kolleger i preussiska ministeren förgäfves anstränga sig för att hålla statsskeppet flott, sedan det nu en gång stött på grund, förvämligast till följd af annexionspolitiken: Det är icke heller otroligt, hvad man berättar, att Bismarck ämnar stanna hela vintern på. sitt gods i Pommern. Preussiska ministeren blir emellertid bärigenom försatt i en föga afundsvärd ställning. Beröfvad sitt inflytelserika hufvud, gör hoa fruktlösa bemödanden att förmå landtdagen till nya offer, dervid begagnande. såsom lockmedel administrativa reformer. Så vidt man kan döma efter uttalanden i de liberala partiernas. organer inom pressen, är det likväl mycket tvitvelaktigt, huruvida dessa lagförslag (skollagen och kretzsordningen) verkligen komma att af majoriteten ens anses för liberala, — — — —