Dagens Nyheter – 26 oktober 1869, sida 1

lig, blef verkligen förvånad öfver art se N. I. T. tala om der slippriga stråten, ty något anstötligt vare sig i ord eller handling, utöfver hvad man kan finna äfven i de allra yppersta franska sedekomedier, har han ej kunnat upptäcka i operetten; men det synes nimera hafva öfvergått till vana hos en del tidningar att kasta sig öfver denne stackars Offenbach — som gjort sig skyldig till det förfärliga brottet att hafva komponerat glada och. dansanta (någongång verkliga vackra) melodier — så snart någon af hans operetter gifves. ooN. IL T. klandrar med rätta att orden ej tydligt uttalas; kanske recensenten derför icke hört dem, men likväl talar om det slippriga, som om han hört dem. — På hvilket ställe förekommer månntro det anstötliga? Då N. I. T. nämnde om det andra steget på den slippriga stråten, föll det Ing. in att se efter hvilket det första var, och han fann att Mindre teatern ieke förut gifvit något annat af Offenbach än en enakts-operett med nätt och vacker musik, N:o 66, en täck idyl, som N. I. T. sjelf i sitt näst sista nummer förklarade den vara, oaktadt den var komponerad af Offenbach! — Glömde tidningen sig, då den fällde detta omdöme, eller gjorde hon det nu, då hon talade om andra steget? Hatare af ensidighet.