38 öre, utan att han kunnat förmå E. att göra rätt för sig, och af tändsticksfabrikören C. G. Nygren i Kristinehamn, att affärsmännen Ekenberg och E. E. Lundblom från honom reqvirerat och erhållit strykstickor för 25 rdr, hvilken summa af dem ej kunnat utfås. En ny, hittils obekant medlem af ligan, en herre som tecknar sig Johansson O:ni, har äfven blifvit anmild för sina bedrifter i samma genre. Att nämnde herre är en medlem afligan kan synas deraf, att de af hrr Ekenberg och Lundblom reqvirerade strykstickorna blifvitaf afsändaren, på reqvirenternas begäran, öfversinda till firman Johansson å OC:ni. RÄDHUSRÄÅTTEN. Mord å hustru. Ransakningen med Romedal-Jentzell eller Gentzell fortsattes i törrgår å rådhusrättens 6:te afdelning. Ingenting af egentlig vigt förekom denna dag, med undantag deraf att Jentzell erkände hvad han förut förnekat: att han ej vistats i hemmet natten till måndagen. Han skulle taga en sängfösare innan han gick hem, och det der hade distraherat, påstod Jentzell. Ett af de fyra, denna dag åhörda vittnen, en fröken Sjöstån, hvilken, såsom vaårande stadd i slägtskapsförhållande till den anklagade, endast kunde få höras upplysningsvis, berättade att hustru Jentzell, några dagar innan hon blef mördad, omtalat för henne (Sjöstån) att mannen visat henne en pistol, under yttrande: Du är ej värd mer än ett skott ! Jentzell förnekade -på det bestimdaste att han låtit detta yttrade undfalla sig. Efter anhållan af åklagaren, t. f. stadsfiskal Cederborg, uppsköts den vidare ransakningen till om lördag, för flere personers hörande. Affärslif. samma afdelning förekom härefter ett mål mellan en handelsbokhållare Eklund och handlanden, kommissionären Aug. Öberg, den sistnämnde omnämd i poliskommissarien Cederborgs, till öfverståthållareembetet ingifna rapport, såsom varande en bland dem, hvilkas affärsverksamhet lemnar åtskilligt öfrigt, i betalningsväg, att önska. Den af br Eklund, genom sitt rättegångsbi-. tride, löjtnanten O. Creutz, ingifna stämningsansökan, innehöll hufvudsakligen följande: För någon tid sedan hade hr E. i någon tidning läst att en person som kunde ställa säkerhet för sig, skulle erhålla god anställning såsom reseexpedit. Infinnande sig efter den i annonsen uppgifna adressen hade E. träffat hr Öberg, hvilken förklarat sig vara annonsören och, sedan E. öfverlemnat hela: sin kassa, 330 rdr, 3 svenska statens jernvägsobligationer och en af storhertigdömet Fiulands premieobligationer, hade E. blifvit installerad i sin tjenst, och, till en början, skickad till Westerås med en mängd räkningar, för att indrifva penningar. Dit anländ, hade han emellertid ej kunnat påträffa en enda af de personer, hvilkas namn riikningarne upptogo, utan hale han i stället fått veta att några personer med de å räkningarne uppgifna yrken och namn ej ,hvarken funnos eller funnits i Westerås. terkommen, hade E. nu fordrat att återfå sina penningar och obligationer, men principalen var ej i tillfälle återlemna någotdera. Härefter stimd till öfverståthållare-embetets kansli, blef Öberg, sedan han (som ej kunde neka för mottagandet af sikerheten, enär han å penningarne lemnat en förbindelse och å obligationerna ett recipisse) erkänt skulden, ådömd att, vid utmätnings påföljd, genast utbetala såväl penningar som obligationer. Ingen uppgörelse skedde och nu skreds till utmätning, men den som intet hade att taga det var hr Öberg. Såsom svar å stämningen, förklarade hr Öberg det mesta af hvad i densamma uppgifvits rörande affären mellan honom och käranden, vara osannt. Han hade visserligen mottagit såväl de 330 rdr:ne som obligationerna, men endast för att använda som honom godt tycktes; han hade aldrig skickat hr Eklund till Westerås och slutligen hade han alltid varit villig uppgöra i godo, men Eklund hade varit så envis, han ville processa, Löjtnant Creutz, hr Eklunds ombud, förklarade efter detta Öbergs svar, att hans klient, som : ej ville skada hr Oberg, vore villig ingå förlikning, såvida Öberg sednast inom 14 dagar uppejorde saken i godo. etta skyndade sig Öberg äfven att gå in rå, med trovärdig uppsyn försäkrande att han ej skulle mankera. LANDSORTEN. Dråpet i Landskrona. Polisransakningen i Landskrona den 16 dennes rörande styckjunkaren Lindqvists död beskrifves i Öresunds-Posten af en vid ransakningen närvarande person sålunda: L. hade på det kalas, som borgmästaren baron kerhjelm tillställde vid sin installering i embetet, i rusigt tillstånd uppfört sig så grälaktigt och brutalt, att till och med en af hans högre förmän vänskapligen bedt honom aflägsna sig; då han nekade att göra detta, gick förmannen hem för att slippa obehagligheter för hans skull. Vidare hade L. erhållit knuffar i hufvudet, men af hvem kunde ej upplysas, samt känt med handen i nacken och tittat på densamma liksom efter blod. L. var med skaran, som på natten följde borgmästaren hem, samt visade sig derunder fridstörande och kitslig, så att tillförordnade stadsfiskalen B. Österberg fann sig föranlåten anmoda honom uppföra sig på anständigt Me Led 119 T La we oo TV NN 2 Poe 2 2 MET