Dagens Nyheter – 25 oktober 1869, sida 1

med hvarje minut. Hon ville springa bort från detsamma, ut på fältet, in i skogen, men det förföljde henne och började hviska henne i örat. Dess stämma steg genom hela tonskalan, nu talade det högt, högre, beständigt starkare och starkare, tills den skrek, så att alla hennes nerver skälfde. Och detta minne berättade en så underlig historia: Det var en gång en moder, som efter slutadt arbete kom hem en afton till sin sjuke man och till sin hungriga, lilla dotter. Under vägen hade hon velat kasta ifrån sig fattigdomens tunga börda, om också endast för en kort stund; istället bragte hon en ay börda med sig till hemmet. Mannen grät, hon stojade och barnade, han ville lugBaa henne och gjorde henne förebråelser, hon blef vild och brusade upp. Det ena ordet framkallade det andra, ömsesidiga beskyllningar fyllde rummet, slutligen föll ett slag — der låg den sjuke kullkastad på bänken och med ett blödande sår i ansigtet. Fon bibehöll en hotande ton, fortsatte äfven under den följande tiden att dricka och slå, och det blef ett riktigt lustigt lif. På detta sätt gingo dagarna, under hvilka mannen långsamt återfick sina krafter. Efter denna förändring inträffade emellertid snart, att det var hon som behöfde vård och hjelp, då hon feberhet och i yrsel kastade sig af och an i sängen, tills slutligen