FATTIGDOM. : BERÄTTELSE af WILHELM MÖLLER. ÖFVERSÄTETNING FRÅN DANSKAN. —L Det inträffade en dag, att en fattig bondflicka fick två friare. Den ena var en välbergad hemmansegare, den andra en ung bonddräng, lika fattig som hon sjelf. Men denne sednare kände hon så långt hennes minne kunde gå tillbaka; som barn hade de varit lekkamrater från morgon till afton, och sedermera, då de blifvit äldre, hade de sökt hvarandras sällskap så ofta tillfälle dertill gifvits. Härigenom kom folket att anse dem för ett par, som hörde ihop, och man trodde allmänt, när det berättades att mellan de unga allt var klappadt och klart. De väntade endast på att Olle skulle kunna förskaffa sig ett eget hem, hvarefter föräldrarnes samtycke lätt borde erhållas och förbindelsen mellan de unga ej längre behöfva hållas hemlig. På landet åtnöjer man sig icke med att sakta hviska om förmodade kärleksförhållanden, manrsgår mera rättfram och öppet tillväga vid berättandet af sådana historier. Följaktligen var det omöjligt, att Nils Larsson