Dagens Nyheter – 23 oktober 1869, sida 2

sedan dess förgångsmän utfört den af kårenbeslutade bestraffaingen och för det föröfvade: våtdet blifvit från kåren utstötte, ej förskaffade de obemedlade resurser att i främmande land kunna fortsätta en bana, från hvilken de genom en bård dom blifvit förvisade.?) Af de 7, som erkänt sig verkställt bestraffoingen, blefvo 4 relegsrade för alltid och 3 på ett är; dessatom blef en, som utsläckt en gaslåga, och en, som varit med om attlemna den misshandlade ersättning för sveda och värk, relegerad för alltid. Nu frågas: voro dessa brott af den beskaffenhet att relegation för alltid bordt ådömas? bör en yngling förklaras ovärdig blifva statens tienare för det han, af missförstådd kåranda och ungdomligt öfvermod, begår en lagöfverträdelse, som ej är vanhedrande? Ins. tror det ej, och grundar: sin tro derpå, att om ynglingarne varit officerare eller unter-officerare, hade de ej enligt lag kunnat ådömas tjenstens förlust, och. hvad särskildt beträffar de 2:ne, som för alltid relegerats, den ene för den utsläckta gaslågan och den andre för hans ersättning till den misshandlade, synes den öfver dem fällda domen så otrolig, att Ins. i det längsta betviflat den; godtycket fyckes äfven spelat en roll vid domens afkunbande, enär fyra af de sju som föröfvat våldet blivit relegerade för alltid, men tre endast på ett då... Hvarför denna olikhet i straff? J. A. H. säger att: det ned full trovärdighet från krigsskolan uppgibvits, att ingen af de nio förvisade varit framstående befälsämnen och alldeles icke i sin läsning. Ins. deremot, stödjande sig på en del af de relegerades kompanibefäls omdöme före relegationen, bestrider trovärdigheten från krigsskolan, ty några af de relegerade ansågos vara praktiskt duglige officersämnen, fastäxt kanske ej framstående läskarlar. Ing. förbigår J. A. H:s högst olämpliga utfall mot de utmärkte gymnasterne. J. A. H. påstår med sådan tvärsäkerhet att ssvenska armån utan afsaknad kan afstå dem åt den ryska; månne ej svenska armen medi mindre afssknad kan undvara opraktiska, föråldrade generaler,?) änj kraftfulla, praktiskt dugliga ynglingar, hvilkas ungåomsblod någon gång kan förleda till sjelfhämnd, men hvilka säkert ej skulle kanna förmås att för sina olyckliga medmenniskor lägga sten på börda? J. A. H:s önskan, att krigsskolans lärjungar måtte ställas uader krigslagarne, biträder Ius. på det lifligaste, ty det finnes väl iatet för kadetter och deras föräldrar och målsmän mera nedslående och oroande, än att veta ynglingarne vara utom lagen, endast beroende af krigs-undervisnings-kommissionens godtycke, hvars beslut ej kunna upphävas annst än genom kungl. nåd. Slutligen hänvisar Ios. J. A. H. till genomläsving och begrundande af 3 kap:ts 7:de i de af J. A. Hazelius författade Föreläsningar öfver krigskonsten, i hvilken utmärkt väl skrifoa förekommer bland annat i mom. 349: — och de minsta afvikelser från wvedertagen ordning, ungdomligt öfverskridande af laglighetens gräns, föranledt af missförstådt nit för sin kår, anses icke nog straffas af lagen (hvilken heller icke bör undgås), utan man påkallar dessutom det ännu kännbarare straffet af medborgares hån, hat och förakt. Man borde vara billig. — och i mom. 350 — — Dessa sällan inträffande afsteg äro ett mycket mindre ondt, än hvad landet vore att beklaga, om krigshären blott bestode af förståndige, betänksamme, lugne, undvikande, beskedlige, medgörlige menniskor, utrustade med alla dygder, som äro ypperlige under fredt — — ÅAlskare af rätt och sanning. 2) De fleste kadetterne äro väl ännu icke myndiga, och det torde således ej skäligen kunna läggas dem till last att de icke till det uppgifna ändamålet sammanskjutit penningar, enär de icke kunna hafva annat än hvad de erhålla från sina töräldrar eller målsmin. D. N. 5) Om detta uttryck är myntadt åt författaren i Nya Dagligt Allehanda, så är det mindre träffande. D. N.