Dagens Nyheter – 23 oktober 1869, sida 1

strid mot den förskräckliga öfvermakten! Och hvad de mest uppröde och stridiga käaslor icke kallade till lif i hennes glödande fantasi, det utfördes i verkligheten. I slottets närhet var en sömlingsplats för den del af be:ägringshären, som skulle inskeppas i Triest, samt ett sjukhus i första rummet afsedt för dem som voro så hårdt sårade i striden, att de icke kunde antagas blifva tjenstbara under detta krig. Ljudet af trummor och trumpeter, vagnarnes tunga rullande, bajonetternas elittrande i solen, fanornas fladdrande, soldaternas sång huru pinande tungt var det icke att dag ut och dag in låna öga och öra åt allt detta! Och att dertill, under det dessa pinsamma dagar rullade bort öfver hennes hafvud, ständigt nödgas hålle en envis friare från lifvet på sig — en österrikare! En blodig strid hade utkämpats. Hundra rykten gingo om ett utfall af de hårdnackade venetianarne.De voro tillbakadrifnae, sades det, och hade måst efierlemna en ofantlig mängd döda och sårade, hvilkas svärd dock förut hade kommit de belägrandes leder att glesna; mången österrikare hade, den dagen sett solen för sista gången, och Stora foror af lemlästade män sägos från morgon till qväll draga långsamt fram i solhettan, från Triest upp till sjukhuset nelanför slottet. Bland dem funnos svårt sårade venetianska fångar, sade man. CELESTE 2