Dagens Nyheter – 23 oktober 1869, sida 1

med hvarje dag, och snart måste hon ledas af två systrar då hon ville deltaga imesson uti kyrkan. Hennes röst ljöd icke längre klangfull och hög bland de andras. Endast en gång trängde den igenom med en klang, som kom alla åhörarne att vekna och framkallade tårar på hvarje kind. Hennes sång var en jublande tacksägelsehymn inför nådens tron. Man erinrade sig sedan, att det just var den dagen, som det pånyttfödda Italiens konung höll sitt intåg i dogernas stad. Hon inslumrade kort derefter lugnt och stilla, under det att vinden susade i hennes kära cypresser och skyarna rodnade i aftonsolen. I handen höll:hon sin bönbok. Hennes blick hade intill sista ögonblicket hvilat på en vissnad blomma, som låg gömd mellan dess blad.