Dagens Nyheter – 23 oktober 1869, sida 1

mer, hade öppnat ögonen och nu för första gången: igenkänt barnet från sin hemort. Ett leende lekte kring hans läppar, han ville tala, men det blef blott en otydlig hviskning. Hon lutade sig öfver honom — då återfingo hans ögon sin ungdomliga gläns, han slog den oskadade: armen kring hennes: hals, tryckte en kyss på hennes mun och -hviskade: Helsa Italien! Och. hans strid var slutad. År hade förrunnit. I Maria Magdalenas nunnekloster i Florens, nu: det unga konungariket Italiens hufvudstad, dvaldes en qvinna, hvars dagar förflöto under fromma botöfningar och stilla barmhertighetsverk. I hela hennes uppträdande låg en medfödd höghet och ett behag, som gjorde, att allas hjertan kände sig. dragna till henne i vördnad och hängifvenhet. Allvar tronade på hennes: panna, somomgafs af en:vacker krans af lockar, blekta af tiden, och på hvilken syntes fåror, talande vittnen om en tung strid: Men i hennes. öga låg ett skimmer af den ljusaste vår och i hennes röst en klang af sommarens jubel, vare sig att hon talade ett hoppets ord till en lidande medsyster eller-hot blandade sin vackra stämma med de andra nunnornas vid måltiderna i refectorium eller under kyrkans hvalf, då orgeln brusade till Ave Maria. De som