Dagens Nyheter – 22 oktober 1869, sida 1

Från fönstret i slottets högra flygel såg man fjerran det Adriatiska hafvet med sina hundratals seglare, styrande kurs mot den präktiga och rika handelsstaden Triest. Här hade hon helst sin plats, såväl då morgonsolen kom och kallade fåglarna till sång, som då aftonstjernan tindrade öfver de mörka buskarna med alla deras slumrande små invånare. Då hängde hennes drömmande blick fast vid den blanka hafsspegeln; hennes barm höjde sig vid de mångskiftande tankar, hvilka framqvällde under dessa tysta timmar, och slet hon sig slutligen lös från denna sin älsklingsplats, skedde det oftast för att framtaga en liten bok, mellan hvars blad låg en blomma, en vissnad blomma. På den kunde hon långa stunder stirra, ock se! blomman fick färg och började ånyo dofta; den utvecklade sig till en hel bukett, i hvilken hvarje blad gaf ett bidrag till hennes lifs historia.