Dagens Nyheter – 21 oktober 1869, sida 2

Om aftonen framställde Johanna sin önskan att få föra dottrens lik till Cercella, för att kunna ha henoe3 graf närmare sig. Denna önskan bifölls, och mean gjorde sina förberedelser till affärden. Under natten och hela den följande dagen kunde man icke aflägsna den sörjande modren från dena dödas rum. Qvällen derefter sattes liket på en vagn, botäckt med hvitt kläde, prydd med blommor och blomstergnirlander och ätföljd af tvenne nunnor. Vagnen satte sig i gåug. Jonauna följde gående sitt barns iik. En half mil utom staden värmade sig en man med låsgsamma steg den sörjande modren. Det var Albis Durier, som föregåeuade afton hade försvunnit. Hvar hade ban varit? Hvad hade han gjort? Sjelf kunde han icke besvara dessa tvenne frågor. — Johanna, Johanna, sad. han, ned en klagande och om djup sorg vittnande tröst, jag är mycket, mycket brotts!i2!l Skall du väl någonsin kunna förlåta mig, mig, som beröfvat dig det käraste du egde här på jordan? -— Jag har förlåtit dig, Albin, den dag, då du årervände till mig, god och älskande som förr, den dag, då du återgaf mig hela dia fordna ömhet, svarade kon. — 0), haf tack, baf tack! Denna ratt har jag blott öuskat mig döden . .. — Döden, utropade Johanna, nej, rej, du skall lefva, du måste lefva . . . för att med mig begråta henne. Solen stod redan ktögt på him!ea, då man varseblef de första husen i byn Cercella. Kyrkoherden, som blifvit underrättad om likets