Dagens Nyheter – 21 oktober 1869, sida 1

— 45 — underrättade hon sin man, att hon följande dagen ville resa till staden. — I morgon skola vi nog erhålla bref, tröstade Durier ånyo. — Nåväl, jag skall vänta med resan till dess brefbäraren anländt. Albin hade icke bedragit sig. Ett bref kom verkligen, men det var skrifvet med en obekant stil. Eder dotter är ganska farligt sjuk, och klosterföreståndarinnan anser det vara sin skyldighet att underrätta er derom. Detta var allt hvad den korta skrifvelsen innehöll. En vagn, i hast beställd af Johanna, kördes fram. De båda makarne reste och stannade ej förr än vid klosterporten, som genast öppnades för dem. En nunna ledsagade dem ögonblickligen till den sjukas kammare. Helcne, lugn såsom en rättsinnig och troende kristen, som, efter att hafva uppfyllt sina pligter här på jorden, längtar efter det rätta hemmet, var -— döende; men då hon igenkände sin faders och moders ansigten, nedlutade öfver hennes eget, lyste hennes ögon af en innerlig fröjd, och ett sista småleende gick öfver hennes läppar. Johanna. och Albin hade anländt i rätt tid, för att sec henna upprifva sin sista suck. En halftimma efter deras ankomst var hon icke bland de lefvande antal.