Dagens Nyheter – 20 oktober 1869, sida 2

icke vill hafva Carl till din man? Har han på något sätt misshagat dig? --Nej. --NÅ, hvarför då, mitt barn? — Emedan, moder, jag vill blifva — nunna. — Nunna! upprepade Johanna, fästande sina stirrande blickar på den unga flickans ansigte. En åskslag skulle knappast kunna tillintetgöra en menniska mer än detta ord tycktes öfverväldiga Johanna. -— Ja, älskade moder, om trenne månader skall jag inträda i klostret. — År det väl sannt? — Hvad! du vill då öfvergifya oss. Helene, Helene, du älskar oss då icke mer! — O, min mor, du vet ju, att jag så ömt, så innerligt . .. — Och du kan tala så kallt om att ingå i kloster? framstammade Johanna tröstlös. Du vet kanske icke, att när portarne till ett sådant husäro tillslutna bakom dig, du för alltid skall vara förlorad för oss. Viha endast dig här i verlden, du är vår glädje, vårt hopp, och nu vill du att vi skola begråta dig såsom död . .. Men nej, du älskar oss, våra tårar skola röra dig, du skall icke kunna motstå mina böner! Att ej se dig, att ej mer höra din röst! O, nej, det är icke möjligt; du kan icke vilja något sådant. Afstå från detta förslag, som kommer mig att skälfva af förskräckelse, som krossar mitt hjerta, Dessutom skall