Efter farmodrens död hade Heldne varit än mer drömmande än förut. Då man såg hennes sköna, tankfulla hufvud, hennes halfslutna svärmiska ögon, skulle man kunnat tro, att hon nedtrycktes af en allmän trötthet. Hennes sorgbundenhet tog en alltmer oroande karakter. Helene sysselsätter sig med någon