Dagens Nyheter – 20 oktober 1869, sida 1

av din far aldrig gifva sin tillåtelse till ett sådant steg, och jag vill väl tro, att du ej ämnar visa honom någon olydnad. — Du skall hjelpa mig att utverka hans tillåtelse, älskade moder! ; . — Jag! — det är väl aldrig din mening? — Du måste, sade den unga flickan med beslutsamhet. — Men hvem i Herrans namn har då ingifvit dig tanken på att blifva nunna? — Gud, utan tvifvel. Jag har en gång frivilligt gifvit ett löfte. — Ett löfte? upprepade Johanna bestört. — Ja, på min första nattvardsdag. Du påminner dig måhända, att jag gick att bedja framför den heliga jungfru Marias altare, fortsatte Heldne. — Ja, jag minnes det. — Jag tänkte på dig, min mor, jag hade nyss sett dina tårar falla, jag insåg alla dina lidanden, och jag kände, att min far icke gjorde dig lycklig. Då gaf jag ett löfte att helga mig åt den evige Guden, om min far en dag blefve dig värdig. Himlen har hört min röst. Nu, moder, är tiden inne för mig att hålla hvad jag lofvat. Johanna sänkte sorgsen sin panna, och hennes röst hämmades af tårar. Hon tryckte feberaktigt sin dotter till sitt bröst. — Gud har kallat dig, hviskade hon. Ske hans vilja. Hon grät, men midt igenom tårarne såg man liksom en gudomlig glädje