Michelet och prestadömet. I nästk. december skall ett stort ekumeniskt concilium hållas i Rom. Man väntar att det, bland annat, skall gifva helgden af dogm åt den ännu icke fullt fastställda satsen att påfven är ofelbar som Gud, och påfven vill att det skall helga äfven hans verldsliga välde såsom en trosartikel. För att protestera mot dessa hädelser ämnar en mängd fria andar inom den katolska verlden protestera på ett fritt concilinm, hvilket samtidigt med det -påfliga ofria skall hållas i Neapel. Sekreteraren vid detta möte, hr Ricciardi, har inbjudit den ryktbare franske skriftställaren J. Michelet att komma dit, och hr Michelet har antagit bjudningen medelst följande läsvärda bref, gifvet i Paris den 24 sept.: Min berrel Det fria Italiens, Neapels vädjande från Rom till det menskliga förnuftet har gjort ett lifligt istryck på mig. Jag känner mig mycket lycklig öfver att tillsammans med er få deltaga i detta sanna concilium, som skall döma det falska. Eder ärorika stad, som så ihärdigt kämpat mot icqvisitionen, har i sanning de största anspråk på att inom sina murar få mottaga rättens, den fria tankens jurymän. Jag tillhörde eder redan som ung. Min ende lärare var den stora Vico, den utmärkte historikerna och juristen. Han var den som först invigde mig irättvisans id, denne högste domare, hvilken ej mindre gudar än menniskor äro underkastade och hvars utslag kyrkorna såväl som tyranzerne måste lyda. Den brottsliug, som man nu inställer inför Er: det falska konciliet i Rom, är dömd redan förut genom priccipen för den lära ban förkannar: godtycket, rättelösheten. Han är dömd af historien, och genom sin kyrkas handlingar, denna kyrka, som alltid lefvat i den innerligasto förbindelsa med grymheten och våldet. Hvem anklagar honom?... Eller, snarare, hvem anklagar honom icke? Neapeis och Vesuvii ofantiiga amfitezter skulle ej kunra rymma alla hans motparter. Det finnes ej ett enda folk som ej skulle kunna der anklaga denna liga af presterliga tyranner, som gör slafveriet evigt, mördar menniskorna och skänker dem åt de verlåsliga tyrannerna — konungarne. Hvilken oräknelig samling af förorättade och lidande! Till och med de döda skulle, om de kunde resa sig ur sina grafvar, instämma med oss. s Jurt detts år, helt nyss till och med, har Johan Huss, mera lefvande än någozsin, uppstått, höjande sin sablima gestalt mellan tvenne verldar, den tyska och den slaviska, helsad af hundra millioner mensiskors bifallsrop...) En plats åt Johan Huss i edert koncilium — jag ber derom — en åt Luther, en åt Galillei, en åt Calas försvarare.) ) Härmed afses firandet af Huss minne rag. ) Voltaire. äga its ALA ere ee ar ägg NINNA