medborgareklass, nemligen de mindre jordbrukarne. Det är en från gamla tider ännu bibetållen vacker sed hos det större antalet at landets mindre jordbrukare att de betrakta och behandla tjenarne, icke såsom legohjo.:, a!zn som medlemmar af familjen. Husbonde och tjenare äta vid samma bord och sofva urder samma tak. De dela arbetets börda och äfven dess frukter, hvarvid det dock icke fällan händ:.r att tjenaren får brorslotten eller tager den genom de under sednare åren högt uppdrifna lönerna. Begränsad af krappa tillgångar och upptagen ute:lutarde af arbete och omsorger för sin oci de sinas utkomst, måste husbonden, som naturligtvis ej kan medhinna allt, lemna vissa detaljer nästan uteslutande i sina tjenares händer. Så ba de oftast på sitt ansvar vården af hans dyrbaraste lösa egerdom, kreaturen. Drängen sköter gårdens dragare, pigan dess kor. Häraf följer att huzbondens vara eller icke vara kan sägas bero på den större eller mindre omtänksamhet kom tjenarne, utan att han alltid är i tillfälle att häröfver utöfva nödig kontroll, ledas af vid uppfyllandet af sina skyldigheter i detta af:eende. Det är för hvar och en tydligt hvilka rubbningar kunna inträffa i en ekonomi, baserad på så lös grund, som vanligen den mindre jordbrukarens, derigenom att tjenstebjoren, som efter behag få husbålia med foderförrådet och ofta straffiöst misshushålla dermed, flytta vid en årstid, då ännu många månader återstå, under hvilka detta förråd måste räcka till. Och sådana fall af missbushållning inträffa, tyvärr, äfven ofta. Menviskan är menniska äfven i en tjenares skepelse. Detta är blott ett, men som 0383 synes vigtigt, -käl för önskvärdseten af att en annan flyttningstid bestämmes än den nuvarande. Vi vilja här, såsom tillägg till det redan sagds, endast i kortaste form sammanfatta några sf de skäl, som tala för denna reform; de äro: 1:o. Den tjenare, som vet sig skola flytta på höster, men derförinnan måste vara med om köets och sädesgrödans inbergnirg, åkerns beredning för höstsädet och denna säds nedmyilande, således de vigtigaste arbetena, sådd och skörd, her icke eget intresse af att visa camma håg som om han skollo stanna qvar, helst som han redan fått sitt af:kedsbetyg och derpå erbållit arnan tjenst; 2:0 kan det antagas att en sådan tjenare visar sig mera likoöjd för kreaturens skötzel och framförellt för hushållvingen med fodret, en sak. som lätt kan sätta husbonden i yttersta trångmål; 3:0o medtager den s. k. friveckan, från 24 oktober till I rovember — en fritid, som visserligen ej må antes för lång — en för den mindre jordbrukzren mycket dyrbar arbetskraft. De på stall insatt. kreataren erfordra då tillsyn och vård, de yttre jordarbetena äro då ännu icke slutade, stundom knappast skörden, och vintern står för dörren, den bergade säden skall tröskas för att kunra förvandlas i porningar, med många flera öfverbängande sysslor, som taga hushållets eller familjens alla armar i anspråk; och Å 4:0 få tjenstebjonen flytta från ort till annan, ofta långa vägar, under er i allmänhet kali, mörk och regnig årstid med deraf följande svårt väg!ag, och dervid skadas kläder, kansko till och med helsan, till mon för dem sjelfva, icke mindre än för husbonden. Om i stället flyttningstidon blefve förändrad till den 23—30 juni, så vore dermed alla här ofvan påpekade och ännu flera olägenheter afbjeipta. Då äro i de aldra flesta fall ella arbeten på trädan undangjorda, men höslåttern änsu icke börjad; då fingo den nykomna tjenaren vara med om bergningen af den gröda, hvaraf han urdoer tjonsteåret skall lefva, då äro kreaturen på bete och fordra ET ÄRE RTR a RANE ETERN