Dagens Nyheter – 18 oktober 1869, sida 3

gedligheten. Tjenstemannen tillsade, med an ledning häraf, redaktören, att om denne för framtiden ej ville afhålla sig från dylika sanningslösa angrepp, skulle han skaffa sig upprättelse på amerikanskt sätt. Denna viälmenta varning hade emellertid ej åsyftad verkan, och följande dagen infann sig den förorättade på redaktörens, hr Bleubers, byrå. Jag höllt — berittar Tobla sjelf i Ziricher Zeitung — i hand en revolver, som visserligen ej var laddad, men en annan med skarpt skott hade jag i fickan, och jag tår tillstå, att jag möjligen skulle kommit att begagna den, om omstindigheterna så fordrat. tedaktören tvingade honom emellertid icke till denna ytterlighet. Det oladdade mordvapuet imponerade på redaktören till den grad, att han genast nedskref en förklaring att han i sin tidning för den 16 september på ett smutsigt och gement sätt hade angripit hr Tobla för att kränka och förpärma honom. — Jag är för fegt — heter det vidare i denna förklaring — och har burit mig för illa åt att kunna erbjuda den mellan hederliga män sedvanliga upprättelsen, och jug förklarar derför mitt djupa ogillande af att hafva tillfogat hr T. en ärekränkning och inser att hvad jag i detta fall förbrutit karakti mig som en slyngel. — En tydligare sjelfanklagelse har man väl aldrig hört från en smiidesskrifvares läppar. Det täcka könet. Sednast utkomna häfte af danska tidskriften Historisk Arkiv meddelar bland annat en intressant artikel af H. J. J. Schmidt om den romerska lyxen på kejsartiden, ur hvilken vi återgifva ett par notiser, hvilka röra damerna. Hufvudoch hårprydnaden, eller med utländska orå coiffuren och frisnren, voro från gamla tider föremål för den romerska qvinnang största omsorg, ja, formliga studium, och ingen kan förneka, att om hårprydnadsidealet någonsin uppnåtts, så stå de romerska damerna med segerns palmer i händerna. En betydlig del af den tid, som öfverbufvud var bestämd för toaletten, användes af de förnäma damerna härpå; särskilda tjenarinnor, fullkomligt invigda i dessa otaliga toalettkonster, genom hvilka herrskarinnan sökte att höja sina behag, dölja sina naturliga brister eller ådraga sig den manliga verldens blickar, besörjde hutvudprydnaden och måste icke sällan prisgifva sina bara armar och skuldror för de nålstygn och pisksmällar, med hvilka de nyckfulla skönheterna brukade straffa en eller annan fubblighet, under det bon sjelf, för att bevara sitt eget skinn, sågs skänka brr filosofers lärda föredrag mycken uppmärksamhet, Som det yppersta medel, då det gällde att förskaffa sig en mjuk, hvit och fin hud i ansigtet, gillde följande: Damens hela ansigte belades med en deg af bröd nemjölk, och för att om möjligt borut: rynkorna i huden använde man dessutom en blandning af ris och b nmjöl. Denna delaf toaletten började om qvällarna, innan damen gick till sings, i det att båda delarna i ett tjockt lager pålades ansigtet och om morgnarna aftogs som en skorpa. Skulle någon kunna se dessa damer, säger satirikern Lucianus, i det ögonblick då de stå upp från sin morgonsömn, så skulle han säkert tro sig möta en hafs-katt eller babian, och att möta dylika då man först kommer ut på morgnarna, brukar man i det dagliga lifvet anse som etwt mycket dåligt tecken. — Skönhetsdegen i ansigtet torkade naturligtvis under natten, och ansigtet liknade derför om morgonen, säger en annan författare, en spruken kalkrappning. Till en fullständig toslettuppsättning hörde sminkburkar, sminklappar, penslar, sonder, örslefvar, små knifvar och små tänger till naglarna, speglar, allehanda små nålar, en miingd apparater för hårprydnaden, såsom brännjern till lockarnes krusning, kammar af elfenben eller buxbom, hvilka dock, liksom hos grekerna, endast begagnades för att kamma håret, icke att uppfästa det, kamkappor af finaste linne och hårnålar af idel metall, ofta med mycket konstmessigt utsirade hufvuden. Ett olyekligt fyrverkeri. I Cayenno skulle ett stort tyrverkeri afbrännas på franske kejsarens födelsedag. En eldgnista från ewt af de första hjulen föll in i magasinet, der massan af de öfriga fyrverkeripjeserna låg förvarad, och hela materielen fattade eld, hvarvid hundratals svärmare, raketer och springskott exploderade och flögo i al!a riktningar bland den uppskrämda folkmassan. Åtskilliga åskådares kläder fattade eld, andra blefvo halft qväfda eller nästan trampade under fötterna. Tjugo personer, mest qvinnor och barn, erhöllo förfärliga brännsår, och ännu trettio andra blefvo mer eller mindre svårt sårade. Många ha redan aflidit af sina sår. jla er citera SAN ler LÄ Asa Bö ärar Rd Bat rer VV RR FRA SY Nr DT Rs nr