Dagens Nyheter – 18 oktober 1869, sida 2

har kunnat underkasta sig allt, ty hennes lycka var redan sköflad; men i dag stå jag hir såsom moder, och i samma ögonblick min dotter kan hafva något att frukta, höjer jag min röst för att skydda och försvara henne. Den svaghet, som jag hitint:ll3 visat, har varit brottslig, mer än brottslig, jag inser det nu; om jag från början, i stället för att sucka, hade återhållit dig, hade varit sträng och stark, skulle jag sparat mig mången sorg och dig måhända samvetsagg. Nu förlåter dig makan, men modren uppreser sig mot dig och ropar: Aktning för vår dotter, aktning för mitt barn! — Johanna, Johanna, tag dig i akt! röt smeden. Med darrande läppar och blixtrande ögon, med ett utseende, fullt af vildt raseri, höjde han handen mot in hustru. — Döda mig, döda mi-.! utropade Jolanna. Jag vill hellre dö här på stället, än längre lefva tillsammans med en så eländig varelse som du är. Albin utstötte ett vildsint rytande och höjde en klubba, som han frttat. Då Helcne såg detta, hade Lon genast sprungit mellan fadren och modren, och slaget, ämnadt åt Johanna, föll blytungt ned på flickans bröst. Hon utstötte ett qväfdt anskri, vacklade ett ögonblick och sjönk liflös i sin moders